Frk Nyfiken goes Modebloggare

Nu tänkte jag visst modeblogga lite.

Eller vänta, nej det tänkte jag visst inte. Men igår var jag och Låtsassyster M på Liseberg med hennes två killar. Det var sjukt varmt. Solen strålade från en nästan klarblå himmel och det var folk precis överallt. Ungefär som om det var högsäsong. Eftersom det var så mycket folk blev det ett evigt köande och det var då jag började modeblogga i fantasin. Roade mig med att spana in vad folk har på sig.

En tjej hade tex svarta hellånga skinnbyxor och t-shirt på sig. Hon måste vara väldigt frusen av sig för det var typ 23 grader i skuggan. Många unga tjejer hade superkorta jeansshorts där framfickorna kikade fram på låret, till det hade de gärna dubbla linnen och stora bots. Många hade restylan i läpparna och löshår. Alla såg lika ut. Sedan fanns det många som hade fina klänningar och andra som hade höga klackar. Jag beundrar varenda en av de som tar på sig höga klackar för att gå en hel dag på Liseberg. Måste ju vara väldigt opraktiskt tänker jag. Fast det var mer en parantes, det som fick mig att fantisera om modebloggande var faktiskt när jag stod i kön till FlumeRide. Då såg jag extremt många snygga linnen och toppar som jag fick ett konstigt vill-ha-begär av.

Så vi får se om morgondagen leder till att jag går på linne/topp jakt eller inte.

Men jag lovar dig, jag tänker inte börja modeblogga här och nu.

Nu vet jag! Äntligen

I mitten av juli 2011 hade jag kommit igång med löpning rätt bra. Jag sprang lätt minst 7 km. Jag bytte skor å det kändes bra. Efter två veckor med nya skorna började jag känna av problem med hälsenan. Drog ned på träningen lite å började köra rehab.

Minsta Mosters lillhjärta såg dagens ljus den 19/8. Då hade mostern, dvs jag haft ont av och till i drygt 3 veckor i hälsenan. Den 20 springer jag mina 5 sista km. Inser att det bara är vila som gäller i kombination med stretch, tåhävningar å vanliga promenader.

Det går någon vecka, värmen håller i sig och det börjar kännas bättre. På med löpardojorna igen. Ut å testa. Funkar inte. Börjar misstänka skorna. Fortsätter vila å halta mig fram. Vissa dagar kan jag knappt gå på grund av smärtan. Hälsenan är svullen, varm å illröd. Lägger allt på hyllan å ger upp under hösten. Känner inte av något efter jul. På med skorna, upp på löpbandet. Testar 1 km. Funkar. Jippie! Blir sjuk i influensan from hell. Testar på nytt för 3 veckor sedan 3 km. Får träningsvärken som bara den, men hälsenan känns stabil. Hurra! Två dagar senare, samma runda, något tyngre ben men fortfarande hurra! Hoppet tänds att det inte är löparskorna. Får en lättare förkylning. Vilar två veckor. I lördags, ut igen 2,5 km. Funkar fint. Söndag vila å vatten. Måndag tänkte ut, först närmare 30 grader och sovit dåligt. Sedan slagen hjälte på grund av allergin.

Levde dock igår i mina vita sandaler. Skönt att lufta tårna. På med dem imorse. Lät de sitta kvar på fötterna till kl 20 dvs i 14 timmar. Bekvämt å bra tyckte jag. Till nu. Nu vet jag vilka skor som orsakat problemen med hälsenan… Det var inte löparskorna. Så fort jag reste mig upp från soffan å det känns som att senan ska gå av slår det mig; jag levde i dessa sandaler från mitten av juli till mitten av september förutom när klackarna åkte på vid party eller löparskorna på för en tur. Det är dessa sandalers fel! Skönt på så sätt att jag nu vet vilja skor jag ska undvika. Men fatta ångesten att behöva slänga ett par nästan nya skor för en skooman som jag.

Om jag proppat i mig antiinflamatoriskt å svurit över att jag inte kan ut å kuta imorgon? You bet!

Just another monday

Åh vad det bubblar inom mig av skrivlust. Bara det att jag har inte någon speciell inspiration att skriva om.

Kan bara konstatera att dagen idag kan ha varit sommarens enda bra dag Det har varit närmare 30 grader varmt. Barnen på jobbet har lekt och skuttat som kalvar på grönbete. En underbar syn.

Själv höll jag på börja hoppa i ren glädjeyra över att hon som hyr min lägenhet vill köpa varenda möbel jag har uppe i norr. Hon vill även köpa min micro och ev min tv. Snacka om en Win situation. Hon får ett gäng möbler och jag slipper transportera ned dem. Så nu är det bara att planera för vilka möbler jag vill ha själv här nere

Är annars en slagen hjälte då gräset och eken har bestämt sig för att börja blomma samtidigt nu under helgen. Nå ja, ge mig några dagar så kanske jag har vant mig vid ständig trötthet.

Drömmar om att åka iväg utomlands till ett varmt hav och mysig miljö tränger titt som tätt på. Å inte blir det bättre av alla bilder som ploppar upp här och var.

Ja, det var väl ungefär det som har hänt under dagen idag

Jag bakar!

Alltså, det händer ibland att jag bakar lite. Jag är periodare eftersom jag inte själv är så förtjust i att äta kakor och sådant. Men jag gillar verkligen att baka. När jag bodde i norr var det enkelt. Då kunde jag alltid baka något och lura ned mamma och pappa på fika eller lura över någon kompis en kväll om andan att baka föll på.

Det är inte lika enkelt nu när det är över 100 mil till dem. Men i alla fall. Just nu är jag inne i ett bakstim och bestämde mig för att starta upp en bakblogg där jag lägger in mina recept så att de finns tillgängliga rätt enkelt.

Du hittar bloggen här om du är nyfiken på recept. Än är det dock inte många, men de som finns är väldigt goda

Sticker ut hakan lite

Under mitt yrkesverksamma liv har jag hunnit med att jobba inom olika branscher. Jag har hunnit med privat och kommunal verksamhet. Jag har jobbat inom butik, skola, förskola, omsorgen, omställning, restaurang och konferens bland annat. Jag har varit arbetstagare och som arbetsgivarrepresentant son chef.

Att vi i Sverige har den arbetslagstiftning som vi har är väldigt väldigt bra tycker jag. Men det finns gånger då jag tycker det skulle underlätta om man inom vissa branscher ganska enkelt kunde rucka på vissa delar i den utan att det ska vara så krångligt. Eller förresten, det behöver inte ruckas på dessa lagar och regler och förordningar. Det räcker med en policy som säger att man ska byta arbetsplats eller erbetsuppgifter säg, vart sjunde år. Jag tror det skulle kunna gynna alla. Ge en form av kompetensutveckling.

Det tvingar människan att tänka nytt, tänka annorlunda. Inte bränna fast på samma ställe. Stanna kvar på ett ställe där man blivit less, där man tappat stinget och tron på att det man gör. Därför kan det ibland vara nyttigt att ställas inför det faktum att man till exempel blir uppsagd. För då tvingas man till nya tankebanor. Visst, det kan sänka en också, men om man vågar se möjligheterna så finns bara gott att vinna.

Tyvärr har jag mött väldigt väldigt många (främst kvinnor) som säger sig inte kunna ändra på sin situation. För de kan inte något annat. Tyvärr är det även dessa individer som jobbar väldigt nära människor. Och visst, de är många gånger bra på det, men de har svårt att ta förändringar i olika former. Väldigt väldigt svårt. Speciellt om det blir förändringar i arbetsgruppen. Eller att man får lite annorlunda arbetsuppgifter. Eller nya direktiv.

Vad jag har lärt mig tar det ungefär 7 år att få igenom en förändring vilket skulle tala för att man då bör byta fokus för att hela tiden hålla sig alert och uppdaterad. Undra vad som skulle hända om man införde en policy i varje organisation som man följde som sa att de anställda byter arbetsställe och eller uppgifter vart 7:e år? Skulle det skapa mer dynamiska organisationer? Jag sticker nu ut hakan och kastar oigenomtänkt ut att jag tror också att det inom tex omsorgen/skola skulle innebära mindre sjukskrivningar på sikt. Men som sagt, jag reserverar mig för det sista för jag har inte tänkt igenom det alls

 

 

En magisk dag!

Är vad jag önskar dig!

God morgon!

Drömmar om Italien

Ikväll såg jag ett inslag på tv:n, det handlade om ett svenskt par som bosatt sig halva året i Italien vid en olivlund. Tidigare i vinter, vid jul såg jag, J och O på ett matlagningprogram från just Italien och längtan väcktes väldigt stark.

Ja, att vi nu har mer eller mindre istid här på västkusten gör inte längtan mindre. Så, sagt och gjort jag slängde ut en spontan fråga och jag hoppas verkligen att de som nappade på det nu också hänger med. För jag vill verkligen verkligen åka till Italien i höst. Sitta och smutta på gott rött vin, traska vid olivlundar och citronodlingar. Insupa dofterna. Fota. Lära mig dricka kaffe. Shoppa… Njuta av god mat och ja av trevligt sällskap också naturligt vis. Så från och med nu tänker jag spara undan lite pengar för att kunna göra denna korta tipp.

Väntan

Nu är saknaden enorm. Ja, saknaden efter mina möbler, min symaskin, mina husgeråd och mina skor. Det känns som att de två kommande månaderna kommer vara mycket långsamma. Jag har liksom hur mycket inspiration som helst till olika projekt, men måste alltså vänta. Hur kul är det? Att skriva en att göra lista det funkar inte heller. För då sakerna kommer är det sommar och sol och då har jag inte tid. Får alltså vänta till i höst i så fall… Men äh, den som hänger kvar får se.

En lång söndag.

Vaknade upp tidigt imorse, redan 6.23 slogs de blå upp och envisades med att vägra låta sig blunda igen. Gårdagens korta och långsamma löptur gjorde sig påmind genom att jag hade/har en enorm träningsvärk i magmusklerna. Låren känns av, men det är uthärdligt. Solen gjorde tappert försök att ta sig genom molnen och inom mig väcktes lusten att röra på mig bara för att transportera bort träningsvärken… Kikade in på Instacanvas och fick ett enormt sug att bege mig ut och fota.

Sagt och gjort, på åkte löpardojorna och sköna jeansen. Kameran med och ut och traska. Och som jag traskat… Herregud jag började nästan tro ett tag där att jag förvandlats till Gilbert Grape. Jag har varit ute och gått från kl 8.45 till 14.45. Solen den lyckades skrämma iväg molnen och jag har njutit av varenda steg.

Konstaterat att våren har kommit trots kylan och nu hoppas jag även att värmen kommer. 

Ibland är det lustigt hur saker händer

Vaknade på riktigt till kl 9.07 imorse när J:s telefon ringde. Tur var det, annars hade jag kommit försent till jobbet. Samtalet J fick var över just när jag skulle dra och han säger, det var inte från jobbet det var min kompis advokaten som undrade ifall jag skulle kunna komma förbi kontoret med en borrmaskin för de skulle upp med några hyllor till någon mingelkväll av något slag.

Nyss ringde min telefon. Det var min kompis Advokaten som ringde och frågade om jag var bra på att skruva ihop IKEA-möbler. Hon behövde hjälp med att få ihop en möbel till sitt kontor. Undrade om jag kunde kika förbi imorgon efter jobbet.

Ja, så kan vi gå på AW-mingel tillsammans. På min kompis kontor har de något och du visste väl om någon där?

Då är det alltså så att jag blir inbjuden till mingelkväll med ett gäng jurister på den byrå där J:s kompis Advokaten (som jag bara hört talas om) jobbar.
Ska bli spännande och se ifall vi båda möts där. För jag tänker inte säga något innan till honom och jag vet att han kommer bestämma sig i sista stund i så fall om han ska gå.

Eller så klarar jag inte av att hålla mig utan lyfter luren nu på en gång och ringer och frågar